Vinterdag!

Primas matte har fått en kamera i julklapp så nu måste Prima ställa upp som modell! (Klicka på bilderna för förstoring)


Sitta fint kan jag...



Det var en strålande vinterdag ute på Labro ängar.


Solen lyste på hund och människa!


Förra gången vi var här kunde Prima inte ta sig över detta dike...tiden går...


Varsegod, denna bjuder vi på!

Julen...

blev bra, riktigt bra. Särskilt med tanke på att jag och Prima hade lite olika...hmm...krämpor, jag superförkyld, hon superlöpig. Tur att vi har en så förstående släkt som står ut med både pölar inne och att vi behövde lite lugn och ro. Prima (6 månader) och Hedda (6 år) hittade varandra direkt och Prima tog på sig rollen som trogen "Båtsman" direkt. Var det inte den ena så var det den andra som följde. Men ibland fick vovven vila i buren, hon fick inte ens vara med på julklappsutdelningen trots att hon fick julklappar. De fick hon öppna senare och såklart var morfars paket populärast...mmm grisöron!

Nu ser vi fram emot lite vila tills det är dags för nyår och sen vardag. Vår vardag 2009 kommer att se lite annorlunda ut dels ska jag praktisera hela våren på ett socialkontor  i Norrköping, dels ska vi flytta till en ny lägenhet på Kungsgatan. Så 1 april är alla välkommna att bära lådor och sen när det blir varmt tar vi fram grillen på vår lilla uteplats!

Kram och god forsättning






Prima och grisen, en annan uppskattad julklapp.



Prima och Hedda.



Finaste Knut som vi hälsade på idag.



Finaste Prima.

Dags...

att fara. I morgon åker vi till Nyköping, vårt hem för två veckor framöver. Eller ja, Ärla blir även hem ett par dagar över den stora helgen. Den härliga julen är snart här och jag har idag slagit in min sista julklapp. Det verkar som att alla har varit snälla även detta år, till och med Prima. Hon ska få en väldigt ful men rolig gris som grymtar väldigt realistiskt haha! Men trots ett litet lov så ska jag hålla bloggen igång. Det lär finnas en del att skriva om, i varje fall på Primafronten. Å så har jag en trevlig nyhet, men den får vi ta i morgon....




Nöjd!

Japp, jag är nöjd, jag. Efter gårdagens avslutning på valpkursen var min hund för en gångs skull riktigt dyr. Som vanligt på hundkurser brukar avslutningen bestå av något slags prov och eftersom vi har en inriktning mot framtida tävling så blev det ett lydnadsprogram. Allt är förstås på skoj och endast för att vi ska få känna på och se hur vi ligger till. Men lite tävling blev det eftersom våra fina ledare hade skaffat priser till de tre som fick bäst poäng. Jag och min Prima kom trea! Jag är jättenöjd eftersom det var åtta andra hundar, alla äldre än Prima och alla väldigt duktiga. Men på nåt sätt tog vi oss igenom med helt okej resultat, fast än vi aldrig hade tränat på ett par av momenten. Efteråt blev det grisöra i pris och en hel del skönt beröm. Det satt så fint och nu har jag också koll på hur vi ska gå vidare.

Som tur är kommer gruppen fortsätta nästa år, dessutom funderar jag på att gå en vardagslydnadskurs som jag blivit rekommenderad. Det skulle vara bra att få ordning på några småsaker och även få mycket social träning. Och om det inte skulle vara nog så har en av ledarna på kursen erbjudit sig att hjälpa oss privat också, en jättetrevlig och duktig tjej med en rottishane. Så nu ska det väl bli ordning på detta ekipage!





Hundars nyttighet

Att hundar kan göra underverk för socialt utsatta människor finns det ingen tvekan om. Jag hittade den här hemsidan för ett tag sedan när jag skrev ett skolarbete om hundars betydelse inom kriminalvården. För en gångs skull ligger USA före oss och jag tycker att det här är ett exempel att ta efter. Ett fängelse i New York där internerna får utbilda bomb-, service- och ledarhundar, snacka om samhällsnytta!

Puppies Behind Bars: Puppies Behind Bars trains inmates to raise puppies to become service dogs for the disabled and explosive detection canines for law enforcement.

Klicka på länken så kommer ni vidare, titta gärna på videoklippet som finns på första sidan.

Nu...

är jag snart med bil! Vi har henne (ja det är en vacker ung, guldig flicka) på prov en vecka, men allt verkar positivt så vi slår nog till =) Äntligen, Per och jag har ju avverkat två bilar, inte våra bästa köp direkt. De fanns i våra liv innan Prima och var mest till för storhandlingar, Nyköpingsbesök och fotbollsträningar (de var inte mina, haha!). Nu är tanken att det främst ska bli en HUND-bil. Nödvändigt om man vill ta sig till skog, brukshundsklubbar, veterinär, uppfödare osv, osv...

Det låter kanske som att vi är ovanligt rika studenter som har råd med hund, lägenhet och bil. Ja det låter som ett liv i lyx. Det är det, ett liv i lyx men utan annan lyx. Har jag lärt mig något under detta år är det att man måste prioritera i livet, särskilt om man ska få precis det man vill ha. Eller så väntar man tills den feta socionom-lönen kommer...MEN jag hatar att vänta så nu är det prioritering som gäller.
Exempel:
Middag ute ELLER tanka
Ny klänning ELLER nya stövlar
Åka på semester ELLER betala veterinären
Julklappar ELLER en massa grisöron till Prima
Tur att jag aldrig har beslutsångest!

För mig är det värt det när jag ser min halvårs-gammal rottweiler kuta ut i parken, sniffa, sno runt med superglädje i blicken och sen kuta tillbaka med mina nycklar dinglandes i munnen.

Nu är det dags att äta å plugga....eller titta på film...eller nåt annat som är roligare än att plugga...aja dags att göra något annat...



Njuter...

du av din hund? Det var någon som frågade mig det, efter att vi haft en lång diskussion om våra hundars påhitt och egenheter. Hon ställde frågan eftersom jag verkade fundera så mycket på min hund och mitt hundägande att jag inte kunde ha tid för särskilt mycket annat. Jag tycker själv att hon inte var långt ifrån sanningen men idag kände jag verkligen njutningen. En morgon med inte allt för uschligt väder, en lugn promenad, jag och min hund i harmoni med världen...då njöt jag, inte för första gången men definitiv inte för den sista heller!







Det regnar...

...men vovve och människa måste ändå ut! Prima, Per och jag tog "spånkan" (spårvagnen på norrköpingska) ner till stan för att köpa snöre och träna på att bara vara. Prima har inga problem med kollektivtrafiken, på grund av våra bilproblem har det blivit en naturlig del av livet. Men herregud, när vi kom ner på stan kunde man tro att vi var ett gäng bonnläppar som såg folk för första gången. Prima måste ha glömt bort alla de gånger vi suttit utanför Linden och tittat på människor för hon var helt stissig. Puh, vad jag jobbade... Efter att Per hade fixat snören och sagt hej då för att bege sig till Nyköping, så blev det promenad hemåt. Det tog en hel del backande, påminnande och lever, men efter en bit blev det äntligen en harmonisk lunk i regnvädret =)

Måste tipsa er om att gå in på kennel Gotlandicas hemsida, den är helt nygjord och jättefin. Kika under länken "Tikar" så finns min fina Fantasi med. Anna har lagt in en hel del fina bilder och ja, majoriteten speglar väl mitt glada energipaket, haha! Dessutom har vi nu fått nys om en utställning som ska hållas i Nyköping, så i februari blir det förhoppningsvis dags att visa upp sig på hemmaplan igen. Vi uppmanar våra fans att ladda upp!

Nu är det dags att gå och lyssna på studentkörens julkonsert, kanske innfinner sig julstämmnningen trots att Hanna inte är här. Hon har flytt detta gråmulna land för det soliga Sydamerika och jag är INTE avundsjuk! Tur att Hugo stannade hemma så inte Prima behöver sörja för mycket...


En blivande hundtränare?

Här har min kusin Hedda lyckats med något som jag inte alltid lyckas med, nämligen att få Prima att ligga stilla en hel stund. Visst är de duktiga!






Valpkurs

Måste få skriva av mig om gårddagens valpkurs. Den gav mig en tydlig signal till vad jag och Prima behöver jobba på. Kvällens uppgift var att öva på en del av lydnadsmomenten och en del gruppövningar. Prima är ju en pigg och glad liten dam så hon är med på allt så länge hon fattar vad som ska göras. Så fort hon blir minsta tveksam eller frustrerad brister koncentrationen och fokus riktas istället mot andra hundar, människor eller backen. ELLER om hon är riktigt i farten börjar hon bita i kopplet och kampa med mig. Reagerar jag då (oftast med ilska) blir jag en enda stor kampleksak för henne, som dessutom låter roligt. SUCK.

Det positiva är dock att jag vet hur jag ska hantera detta, men det kräver tålamod, tålamod och åter tålamod. Dessutom skulle en bil sitta fint, för då kunde vi åka ut till klubben och bara vara ibland. Prima är en hund som älskar när det händer saker och märker hon att något skulle kunna hända växer en förväntan som tillslut exploderar i euforiska tokryck. Därför måste jag "avladda" alla laddade ställen, så att jag får kontroll över dem. För har hon väl fastnat i upphetsning måste den ut någonstans, oftast mot mig. Tänk om man kunde rikta all denna energi mot låt oss säga spårning och lydnad, då ni...

Det är inte bara gråt och tandagnisslan...Prima var jätteduktig på kursen igår, inkallning genom grupp satt klockrent och att mötas och hälsa på andra människor och hundar var inga problem. Våra instruktörer var tårögda när alla kursdeltagare visat vad duktiga vi är. Det är så roligt att ha en hund som så gärna tar sig an uppgifter med fart och glädje, en del andra hundar är osäkra och ointresserade. Men att ha en Prima kräver uthållighet. Efter en kväll är jag helt slut medan hon är i sin bästa form, vilket inte alltid leder till lycka....

Konstigt nog, hur trött och arg jag än varit på kvällen så kliver jag ändå upp på morgonen och tittar på henne och känner den allra största kärlek!

RSS 2.0