Egot...
kan behöva sig en kick ibland. I helgen har jag fått möjligheten att verkligen ägna mig åt Martina. Tillsammans med min bästa vän Hanna åkte jag till huvudstaden med höga förväntningar. Hannas barndomsvän Linn höll med husrum och sushi, helt underbart! På lördagen fick jag uppleva min julklapp i form av dansgruppen Bounce på Orionteatern, om ni får möjligthet att se den föreställningen, ÅK! Trots att vi var supermätta efter thaimat från Ko Pang Yang så gick det inte att stå still och dansa fick vi även senare på kvällen vid ett låångt besök på Kvarnen. Oj,oj jag är fortfarande trött...
Per och Prima fick klara sig utan mig, ja Prima fick till och med lite semester hos familjen i Nyköping. Även om hon spelade ut hela sitt register,från lugn sällskapshund till galen rottisvalp i stor förpackning, så tror jag att alla var nöjda med helgen. Nu ska vi gå över tiill Hanna med älgfärs som hennes pappa skickade med oss och semlor från dagens "Socionomdag" som jag var med och arrangerade.
Prima o jag tränar ligg, stanna kvar i köket.
Per och Prima fick klara sig utan mig, ja Prima fick till och med lite semester hos familjen i Nyköping. Även om hon spelade ut hela sitt register,från lugn sällskapshund till galen rottisvalp i stor förpackning, så tror jag att alla var nöjda med helgen. Nu ska vi gå över tiill Hanna med älgfärs som hennes pappa skickade med oss och semlor från dagens "Socionomdag" som jag var med och arrangerade.
Prima o jag tränar ligg, stanna kvar i köket.
Alla goda ting är tre.
Denna vecka har jag och Prima gjort tre riktigt roliga och bra saker som jag tänkte berätta om.
I mitten av veckan var det sista gången på vardagslydnadskursen som vi har gått på i sex veckor. Svårighetsgraden har verkligen höjts sedan första gången och alla har jobbat på bra. Det gäller ju liksom i en grupp att alla vill jobba med sina hundar eftersom man i nästan varje övning måste ha koll på både hunden som tränar och de som väntar på sin tur. Vi avslutade med att gå lösa med våra hundar ett var runt ringen av de andra deltagarna och sedan gå igenom ringen på lämpligt ställe, Prima skötte sig exemplariskt. Sedan fick vi stå tätt, tätt tillsammans runt ledaren för några sista ord på vägen. Facinerande att åtta hundar av alla storlekar och temperament kan samsas om några få kvadratmeter tillsammans med sina hussar och mattar.
Sedan bar det av till Linköping för ett sista besök hos Anna innan hon och kenneln flyttar till Öland. Vi åkte tillsammans till Linköpings BK för att träna med Prima och Indra och det var tur att vi tog den chansen. JISSES vad mycket jag behöver träna på, men fasen vad mycket bättre det kommer bli om vi gör rätt. Mycket handlade om lydnadsträningen och då fram för allt fot-gåendet (att hund går på förarens vänstra sida). Det handlar om precisionsarbete om man vill få till ett perfekt fot. Och det vill man ju! Faktum är att de flesta moment inom tävling har fot som moment på något sätt så funkar inte det missas många poäng. Sen är det så att jag som förare och ledare måste bli mer tydlig, "Du är så fladdrig!" utropade Anna. Aj,aj det sved, jag som tycker mig vara en så kontrollerad person i vanliga fall. Men vet jag inte hur jag ska göra och om det blir rätt, ja då blir jag uppenbarligen fladdrig och ottydlig. Så det är bara hem å träna, som vanligt är det jag som måste sköta mig haha!
Söndagen har spenderats på bästa sätt: först en härlig sovmorgon och sen ut på promenad i Vrinneviskogen med Hanna och Hugo. Jag har undivikit promenader med andra hundar ett tag eftersom jag tycker Prima blir så upphetsad. Det fick jag förstås skäll för av Anna, med rätta, man FÅR inte undvika problem när det gäller hundar. Jobba, jobba, jobba. Men egentligen behövde jag inte jobba så mycket, efter tio minuter hade Prima givit upp sina lekinviter och börjat gå skogspromendad istället. Underbart!
BIlder från vår promenix:
Hugo njuter av snön!
I mitten av veckan var det sista gången på vardagslydnadskursen som vi har gått på i sex veckor. Svårighetsgraden har verkligen höjts sedan första gången och alla har jobbat på bra. Det gäller ju liksom i en grupp att alla vill jobba med sina hundar eftersom man i nästan varje övning måste ha koll på både hunden som tränar och de som väntar på sin tur. Vi avslutade med att gå lösa med våra hundar ett var runt ringen av de andra deltagarna och sedan gå igenom ringen på lämpligt ställe, Prima skötte sig exemplariskt. Sedan fick vi stå tätt, tätt tillsammans runt ledaren för några sista ord på vägen. Facinerande att åtta hundar av alla storlekar och temperament kan samsas om några få kvadratmeter tillsammans med sina hussar och mattar.
Sedan bar det av till Linköping för ett sista besök hos Anna innan hon och kenneln flyttar till Öland. Vi åkte tillsammans till Linköpings BK för att träna med Prima och Indra och det var tur att vi tog den chansen. JISSES vad mycket jag behöver träna på, men fasen vad mycket bättre det kommer bli om vi gör rätt. Mycket handlade om lydnadsträningen och då fram för allt fot-gåendet (att hund går på förarens vänstra sida). Det handlar om precisionsarbete om man vill få till ett perfekt fot. Och det vill man ju! Faktum är att de flesta moment inom tävling har fot som moment på något sätt så funkar inte det missas många poäng. Sen är det så att jag som förare och ledare måste bli mer tydlig, "Du är så fladdrig!" utropade Anna. Aj,aj det sved, jag som tycker mig vara en så kontrollerad person i vanliga fall. Men vet jag inte hur jag ska göra och om det blir rätt, ja då blir jag uppenbarligen fladdrig och ottydlig. Så det är bara hem å träna, som vanligt är det jag som måste sköta mig haha!
Söndagen har spenderats på bästa sätt: först en härlig sovmorgon och sen ut på promenad i Vrinneviskogen med Hanna och Hugo. Jag har undivikit promenader med andra hundar ett tag eftersom jag tycker Prima blir så upphetsad. Det fick jag förstås skäll för av Anna, med rätta, man FÅR inte undvika problem när det gäller hundar. Jobba, jobba, jobba. Men egentligen behövde jag inte jobba så mycket, efter tio minuter hade Prima givit upp sina lekinviter och börjat gå skogspromendad istället. Underbart!
BIlder från vår promenix:
Hugo njuter av snön!
Livet rullar på
Oj, oj vilken händelserik vecka. Jag har fullt upp på både praktik och fritid. Trots min ovana att gå upp innan klockan sju går dagarna i ett huj och jag har fortfarande energi kvar för resten av dagens aktiviteter.
I veckan var jag och Prima ute på klubben och tränade tillsammans med Chippen och Sandra. Det är jättekul att se skillnaden mellan den stora, sävliga hanen och lilla, superpigga Prima. CHippen och Sandra jobbar på för att starta i Lydnadsklass II och lägre klass spår. Jag måste säga att de är på god väg, Chippen tog rutan klockrent och Sandra var chockad, haha! Själv blir jag lycklig om vi ens blir startklara för tävling i år...ja så kändes det i varje fall då. Fasen vad trögt det går, antingen så är jag för tråkig och otydlig så att allt annat blir intressant eller så blir jag för uppe i varv och tjoig så att Prima flippar ur totalt. BALANS. Det skulle behövas.
Jag känner att min brist på erfarenhet och i vissa fall kunskap snart tar knäcken på min lust att träna. Vardagen går finfint och där har jag verkligen den hund jag vill ha. Menmen, inte ska man ge upp än, kurser är på gång och vi har än så länge mycket tid att lära oss båda två.
I morgon ska Prima få följa med mig til Navestad, jag har bara ett kort möte och sen ska vi ut och prova på de fina ängarna. Det är verkligen dags att ta tag i spårandet, kanske kan vi fokusera på det istället för lydnaden ett tag. På kvällen följer jag med en av mina handeldare ut på "fältet" för att göra stan lugnare haha! Kanske skulle jag ta med min farliga hund ut för att sätta skräck i Norrköpings ungdomar. Nej, hon får vara hemma med Hugo och Hanna, vilken lyxkväll!
♥
I veckan var jag och Prima ute på klubben och tränade tillsammans med Chippen och Sandra. Det är jättekul att se skillnaden mellan den stora, sävliga hanen och lilla, superpigga Prima. CHippen och Sandra jobbar på för att starta i Lydnadsklass II och lägre klass spår. Jag måste säga att de är på god väg, Chippen tog rutan klockrent och Sandra var chockad, haha! Själv blir jag lycklig om vi ens blir startklara för tävling i år...ja så kändes det i varje fall då. Fasen vad trögt det går, antingen så är jag för tråkig och otydlig så att allt annat blir intressant eller så blir jag för uppe i varv och tjoig så att Prima flippar ur totalt. BALANS. Det skulle behövas.
Jag känner att min brist på erfarenhet och i vissa fall kunskap snart tar knäcken på min lust att träna. Vardagen går finfint och där har jag verkligen den hund jag vill ha. Menmen, inte ska man ge upp än, kurser är på gång och vi har än så länge mycket tid att lära oss båda två.
I morgon ska Prima få följa med mig til Navestad, jag har bara ett kort möte och sen ska vi ut och prova på de fina ängarna. Det är verkligen dags att ta tag i spårandet, kanske kan vi fokusera på det istället för lydnaden ett tag. På kvällen följer jag med en av mina handeldare ut på "fältet" för att göra stan lugnare haha! Kanske skulle jag ta med min farliga hund ut för att sätta skräck i Norrköpings ungdomar. Nej, hon får vara hemma med Hugo och Hanna, vilken lyxkväll!
♥
