Utställningshelg
Jisses vilken helg (och lite till)!
Jag måste nästan börja med torsdagen, då Hanna och hennes Cavalier Hugo kom och spenderade natten. Per var på kryssning med fotbollslaget så det var dags för oss att få litet kvalitetstid. Något ganska ovanligt, tyvärr, sedan Prima ballerina kom till Norrköping. Hugo och Prima är inte de bästa vänner då det är ca 9 års åldersskillnad samt ljusår mellan deras temprament. Hugo, med hjärtproblem, är väärldens goaste hund. Han stönar så fort man tar i honom å han kan ligga i vilket knä som helst i flera timmar. I Primas liv är lek däremot prio ett, möjligen att mat tanjerar den platsen, men när Hugo är i närheten kan hon bara inte hålla sig. En tass på den lilla rödbruna spanieln räcker för att Hugo ska fly upp i närmaste soffa eller säng. Frustrerande för lilltjejen eftersom dessa områden är förbjuden mark för en blivande gigant som hon själv, lyckligtvis ger hon genast upp när Hugo tagit sin plats.
Efter en ganska sömnlösnatt, tack vare Hugosällskap i sängen, var det äntligen dags att åka till Ekängen för att hälsa på Anna. Det är helt otroligt vilken energi Prima har, hon var fortfarande helt okej med efter spårvagn,tåg,buss fram och tillbaka samt besök hos kennelmamman med drillining på fotbollsplanen. Herregud, jag blir tröttare än hon, hur ska det sluta? Besöket var väldigt givande för mig, vi diskuterade allt som rörde lilltjejen och jag åkte därifrån med nytt hopp och lite mer självförtroende. Anna är helt suvverän när det gäller hantering, det måste jag verkligen jobba på.
Lördagen gick åt till att hämta sig efter Angelinas fest och antingen kände Prima av det eller så var hon lite seg efter fredagens bravader för hon var superlugn hela dagen. Sköönt...
Efter att ha spenderat natten i Nyköping var det bara att ta fram sitt allra största ego och åka på utställning. "Min hund är bäst"-filosofin är den som råder. Detta var dock ingen officiell tillställning så konkurrensen var inte så farlig, träffade faktiskt en massa trevliga hundmänniskor . Prima och jag gav oss ut i ringen efter tre timmars mördande väntan. Hon hade legat i buren nästan hela tiden men var ändå helt slut, vilket syntes i ringen då hon antingen la sig ner eller kutade som en tok. Fokus var inte riktigt på topp, inte från min sida heller eftersom mina nerver antagligen är de sämsta i Sverige. Men övning ger färdighet och med tanke på resultatet kanske vi kan gå långt om vi kan förbättra våra prestationer. Min Prima-donna blev BIM-valp och fick ett finfint hederspris!
Nedan ser vi Primas utställningsdebut, lägg märket till den snoffsiga, engelska domaren och vår hejarklack bestående av familj och morföräldrar. Ett super tack till alla som orkade vänta, vi älskar er för att ni finns för oss!!
Jag måste nästan börja med torsdagen, då Hanna och hennes Cavalier Hugo kom och spenderade natten. Per var på kryssning med fotbollslaget så det var dags för oss att få litet kvalitetstid. Något ganska ovanligt, tyvärr, sedan Prima ballerina kom till Norrköping. Hugo och Prima är inte de bästa vänner då det är ca 9 års åldersskillnad samt ljusår mellan deras temprament. Hugo, med hjärtproblem, är väärldens goaste hund. Han stönar så fort man tar i honom å han kan ligga i vilket knä som helst i flera timmar. I Primas liv är lek däremot prio ett, möjligen att mat tanjerar den platsen, men när Hugo är i närheten kan hon bara inte hålla sig. En tass på den lilla rödbruna spanieln räcker för att Hugo ska fly upp i närmaste soffa eller säng. Frustrerande för lilltjejen eftersom dessa områden är förbjuden mark för en blivande gigant som hon själv, lyckligtvis ger hon genast upp när Hugo tagit sin plats.
Efter en ganska sömnlösnatt, tack vare Hugosällskap i sängen, var det äntligen dags att åka till Ekängen för att hälsa på Anna. Det är helt otroligt vilken energi Prima har, hon var fortfarande helt okej med efter spårvagn,tåg,buss fram och tillbaka samt besök hos kennelmamman med drillining på fotbollsplanen. Herregud, jag blir tröttare än hon, hur ska det sluta? Besöket var väldigt givande för mig, vi diskuterade allt som rörde lilltjejen och jag åkte därifrån med nytt hopp och lite mer självförtroende. Anna är helt suvverän när det gäller hantering, det måste jag verkligen jobba på.
Lördagen gick åt till att hämta sig efter Angelinas fest och antingen kände Prima av det eller så var hon lite seg efter fredagens bravader för hon var superlugn hela dagen. Sköönt...
Efter att ha spenderat natten i Nyköping var det bara att ta fram sitt allra största ego och åka på utställning. "Min hund är bäst"-filosofin är den som råder. Detta var dock ingen officiell tillställning så konkurrensen var inte så farlig, träffade faktiskt en massa trevliga hundmänniskor . Prima och jag gav oss ut i ringen efter tre timmars mördande väntan. Hon hade legat i buren nästan hela tiden men var ändå helt slut, vilket syntes i ringen då hon antingen la sig ner eller kutade som en tok. Fokus var inte riktigt på topp, inte från min sida heller eftersom mina nerver antagligen är de sämsta i Sverige. Men övning ger färdighet och med tanke på resultatet kanske vi kan gå långt om vi kan förbättra våra prestationer. Min Prima-donna blev BIM-valp och fick ett finfint hederspris!
Nedan ser vi Primas utställningsdebut, lägg märket till den snoffsiga, engelska domaren och vår hejarklack bestående av familj och morföräldrar. Ett super tack till alla som orkade vänta, vi älskar er för att ni finns för oss!!
Kommentarer
Trackback
