Martina och Primas bidrag till världen

Dags för lite Prima, om det går att kombinera de två orden Prima och lite. Hon är liksom allt eller inget i de flesta situationer. När det gäller träningen, främst lydnaden och lite spår, kör hon gärnet så jag måste vara noggrann. Det är den mest lättlärda hund jag träffat, vilket gör att det är superkul att hitta på nya saker. Efter ett par försök kan hon nu hämta bestick, hämta nycklar och göra high-five. Aktivering och lek är något vi skulle kunna hålla på med minst tio timmar om dygnet om Prima fick bestämma. Nu finns ju varken energi eller tid till det från min sida och tur är väl det, tänk vilka krav den hunden skulle ställa i framtiden.

I morgon ska min donna spendera natten hos boxerkompisen Kira för att jag och Per vill gå på Markus Krunegård-konserten på Hugo´s. Det blir toppen att få leka av sig i en lägenhet nästan helt utan möbler. Kira ska nämligen flytta på lördag och då ska vi dit och "hjälpa" till. Vi får väl se hur det går, haha!

Vill slutligen visa att energiknippet kan slappa också, en riktig liten livsnjutare kan hon allt vara.

Har fått lite skäll för att jag inte uppdaterat er på ett tag, ber om ursäkt. Förklaringen är ganska enkel, brist på tid. Läser en kurs som både är rörig, flummig och intensiv samtidigt som resten av livet knallar på. Ligger lite efter med litteraturen och jag får tyvärr inte så mycket gjort på grund av lite väl mycket fokus på Prima. Grubblar en hel del över henne, vilket gör att jag inte riktigt är närvarande.

Har dock försökt göra förändringar i rätt riktning, vilket innebär mindre tänk på hund och mer tänk på annat. I helgen fick jag besök två kvällar, först av Rindi och Alex på en helmysig filmkväll (kan rekommendera "Flyga drake"), sedan av Hanna och Hugo på en underbar middag (kan rekommendera fetaspäckade lammbollar med tzaziki och klyftpotatis). Efter de två uppiggande besöken gick pluggandet på söndagen riktigt bra. Men jag frågar mig fortfarande vad en socialpedagog gör egentligen, är hon ett mellanting mellan lärare och socionom? Gillar tanken, eftersom jag funderade på att bli lärare ett tag. Tycker själv att jag kan vara pedagogisk i många situationer och att skolan är en viktig del av samhället. Kunde nog bli en hygglig lärare, men är det kul när mormor, mamma och pappa gjort karriär inom skolväsendet? Nja, nu kommer jag i varje fall med lite andra perspektiv till släktmiddagarna =)

Socionom, ja, vad är det? Den frågan får jag ofta och gärna flera gånger från samma personer. Inget fel med det, det visar snarare vilket komplext yrke jag valt. Dels är det brett, tror det finns ca 60 områden en socionom kan jobba inom, dels är det föränderligt, sociala problem ser olika ut i beroende på tid och rum. Jag har valt min utbildning för att det finns många vägar inom socialt arbete. Det finns många områden som jag är intresseras av att arbeta med, till exempel juridiskt, internationellt, politiskt, med djur(!), inom skolan eller som terapeut. Alla är möjliga att komma i kontakt med som socionom. I nuläget vet jag inte vart åt det lutar, men det löser sig....nångång...

Jahaja, det gick att skrapa ihop ett par rader i dag med. Blir nog lite mer Prima i morgon, men nu ska jag koncentrera mig på att diska!

Har precis varit på "Trappan", kårhuset i Norrköping. Riktigt härligt, fastän det bara blev en stund, det fanns ju någon som väntade hemma. Hade inte varit där på hela terminen så det var verkligen dags, men inte mycket hade förändrats. Samma öl, samma människor. Ibland är det fint med något välbekant, dessutom är det MYCKET fint att få ta sig ur lägenheten. Säger som min goda vän Hanna: "Det ta mig fan en grop i soffan!". Här är även fjärrkontrollen utnött, ja jag kan nog alla reklamer som går på tv just nu.

Funderar ofta på hur det har sett ut på PR-byråerna runt om i världen när idéerna till reklam fötts. Någon kommer springande in till chefen, skrikandes: "Jaa, jag har det! Vi krockar en sushi, en korv ochen baguette för att visa säkerheten den nya bilmodellen har!" GENIALT Haha!

Eller så sitter en arbetsgrupp och har kört fast när någon, som just suttit och dagdrömt, plötsligt berättar om visonen av en svensk mjölkbonde som rider på en tjur. "Det säljer säkert choklad..."

---

Ja, herregud, man kan verkligen filosofera om vad som helst. Viktigt eller oviktigt. Jag har nog tagit allt på lite för stort allvar den senaste tiden. Borde kanske ta efter Hanna och Emelie lite grann, de skriver varsinn blogg om varandra, på ett mycket humoristiskt sätt :-) Det vore egentligen guld att ha någon som kunde skriva om en varje dag, lite objektivt sett. Då kunde man kolla av sig själv lite bättre, kanske till och med komma ihåg vad man gör om dagarna, haha!

Nähänä, nu är det dags att sussa. I morgon ska jag försöka att läsa och träffa vänner. Förhoppningsvis kan jag och Prima hälsa på två av våra älsklingsvänner, Angelina och Kira (se bild!). Sen kanske Rindi och jag äntligen kan komma igång med vårt samarbete...

Thank you and good night.

Nu börjar livet kännas roligar och roligare. Jag och vovven var på valpkurs igår, vilket verkligen gick över förväntan. Hon visade superfin kontakt, att hon kan ligga kvar en stund och att det faktiskt går att vara lugn i klubbstugan. Vi fick till och med beröm, båda två =)

Anna skickade över bilder från fredagens övningar, helt underbara. Lägger upp två av dem, den första är ett smakprov på det vi såg på kursen igår. Den andra, ja, det är väl Primas rätta jag, haha!

Jisses vilken helg (och lite till)!

Jag måste nästan börja med torsdagen, då Hanna och hennes Cavalier Hugo kom och spenderade natten. Per var på kryssning med fotbollslaget så det var dags för oss att få litet kvalitetstid. Något ganska ovanligt, tyvärr, sedan Prima ballerina kom till Norrköping. Hugo och Prima är inte de bästa vänner då det är ca 9 års åldersskillnad samt ljusår mellan deras temprament. Hugo, med hjärtproblem, är väärldens goaste hund. Han stönar så fort man tar i honom å han kan ligga i vilket knä som helst i flera timmar. I Primas liv är lek däremot prio ett, möjligen att mat tanjerar den platsen, men när Hugo är i närheten kan hon bara inte hålla sig. En tass på den lilla rödbruna spanieln räcker för att Hugo ska fly upp i närmaste soffa eller säng. Frustrerande för lilltjejen eftersom dessa områden är förbjuden mark för en blivande gigant som hon själv, lyckligtvis ger hon genast upp när Hugo tagit sin plats.

Efter en ganska sömnlösnatt, tack vare Hugosällskap i sängen, var det äntligen dags att åka till Ekängen för att hälsa på Anna. Det är helt otroligt vilken energi Prima har, hon var fortfarande helt okej med efter spårvagn,tåg,buss fram och tillbaka samt besök hos kennelmamman med drillining på fotbollsplanen. Herregud, jag blir tröttare än hon, hur ska det sluta? Besöket var väldigt givande för mig, vi diskuterade allt som rörde lilltjejen och jag åkte därifrån med nytt hopp och lite mer självförtroende. Anna är helt suvverän när det gäller hantering, det måste jag verkligen jobba på.

Lördagen gick åt till att hämta sig efter Angelinas fest och antingen kände Prima av det eller så var hon lite seg efter fredagens bravader för hon var superlugn hela dagen. Sköönt...

Efter att ha spenderat natten i Nyköping var det bara att ta fram sitt allra största ego och åka på utställning. "Min hund är bäst"-filosofin är den som råder. Detta var dock ingen officiell tillställning så konkurrensen var inte så farlig, träffade faktiskt en massa trevliga hundmänniskor . Prima och jag gav oss ut i ringen efter tre timmars mördande väntan. Hon hade legat i buren nästan hela tiden men var ändå helt slut, vilket syntes i ringen då hon antingen la sig ner eller kutade som en tok. Fokus var inte riktigt på topp, inte från min sida heller eftersom mina nerver antagligen är de sämsta i Sverige. Men övning ger färdighet och med tanke på resultatet kanske vi kan gå långt om vi kan förbättra våra prestationer. Min Prima-donna blev BIM-valp och fick ett finfint hederspris!

Nedan ser vi Primas utställningsdebut, lägg märket till den snoffsiga, engelska domaren och vår hejarklack bestående av familj och morföräldrar. Ett super tack till alla som orkade vänta, vi älskar er för att ni finns för oss!!

...till Angelina för en mycket trevlig "vuxen"fest!

God mat, goda vänner och mycket hundsnack. Vad kan man mer begära?

Lycka till på lydnadstävlingen senare idag (!)

Wow, just nu är livet i full gång!
Igår var det "parmiddag" med Madde å Johan, de fick smaka min världsgoda falafel. Idag kom mamma och pappa på besök, de fick kyckling å verkade mycket nöjda med det. Senare kommer min kära Hanna för att spendera natten med mig och Prima. Mellan alla besök försöker jag upprätthålla skolgång, lägenhetsinnehav samt hundägeri. Puh...krävande men bra, jag behöver vara igång och på topp!

Imorn gäller det verkligen att vara på topp, då ska jag och vovven till Anna, uppfödare. Hon ska ha ett snabb-bootcamp för oss inför utställningen på söndag. Jag och Per har sprungit runt på parkeringen utanför och tränat stå på alla möjliga konstiga ställen, haha, vad gör man inte för den där delen av hundvärlden jag inte riktigt förstått än. Menmen, en super go socialträning blir det på Rosvalla i varje fall.

Jaha, det var det, en snabbis. Ska försöka skriva mer till helgen, har många uppslag i huvudet som väntar på att få publiceras.

 =)

Vaknade 07.40 efter att ha stängt av larmet i sömnen, igen... Startade ny kurs 08.15, så det var bara (!) att studsa upp, äta en macka ut med hunden och iväg. Att ta in all information på introduktionen var lite knepigt då jag dels kände mig nyvaken ungefär en timme och dels började blöda näsblod mitt i allt ihop. Ojoj, om denna dag ska fortsätta så här vet jag inte om jag vill vara med, haha!

Den nya kursen, socialpedagogik, verkar spännande men väldigt intensiv. Det är ganska uselt att ha en kurs under bara fyra veckor, känns som att man trycker in all kunskap under tre veckor och sen spyr ut allt under tentan den sista veckan. Helgen efter är det tomt i huvet, men har man tur finns en del i varje fall kvar. Ser fram en åtta veckor lång juridikkurs, de brukar vara ganska avslappnade och dessutom börjar det bli vinter och jul då. Mmmm..mysigt. Jag ÄLSKAR julen, men jag älskar nästan månaden innan mer eftersom det finns så mycket att göra och se fram emot. Mitt liv går lite ut på att se fram emot saker, de perioder som känts tunga i mitt liv har varit präglade av att jag inte längtat efter något. Jag behöver mål, hållpunkter, veta att saker kommer att bli annorlunda, om så bara för en dag.

Nähä, slutfilosoferat för nu. Dags att läsa en stund, sen ut å låta Prima köra en spårruta. Allt för att trötta ut det lilla yrvädret.

Jag hade rätt. Efter dagens andra promenad kan jag konstatera detta. Men skam den som ger sig, måste bara hitta mitt inre lugn, det jag absolut inte vet om jag har.

Nu blir det en stund själv för lilltjejen för jag behöver tänka på nåt annat en stund, kanske har hon förvandlats från monster till ängel när jag kommit hem igen. Hon har nog redan gjort det egentligen, nu när hon ligger på mina fötter å gnager på ett tuggben...

♥

Vaknade idag, en söndagmorgon, efter att ha stängt av larmet i sömnen och kände mig utvilad. Klädde på mig, försåg mig med godis, leksak och koppel å klev ut i hösten med min Prima. Hon är fyra månader nu och ett galet energiknippe. Jag har rasat, gråtit och suckat över våra promenader den senaste månaden. Hunden har, osvikligen, försökt göra mig galen VARJE gång vi gått utanför dörren. Trodde jag ja...

Igår insåg jag att alla mina taktiker för att häva vovvens busande, morrande å hoppande var verkningslösa. Varför? För att jag har trott att det handlar om mig, MEN det handlar om henne. Hon är en valp, ett barn, hon testar sig fram i världen. Alla reaktioner jag gav henne, vare sig de var positiva eller negativa, triggade henne, det blev en del av hennes lek. Så nu ignorerar jag som en tok. Tro mig, det är inte så lätt som det låter, en 18 kilos Rottweilervalp som nafsar en i baken kan både vara irriterande och ganska skrattretande.

Prövade min metod igår, vilket tog på krafterna, men redan i morse gav det utdelning. Prima gick sin runda i parken, lös, utan att en enda gång frösöka busa igång mig. Tjoho, ville jag skrika, men tar inte ut något i förskott eftersom jag vet att det inte kan ha löst sig så lätt. Menmen, ett steg på vägen...

Det finns förstås tusen saker jag kan berätta om Prima, många positiva, men det får nog portioneras ut. Haha, man blir nog lite knäpp av hundägande. Det vi fokuserar mest på just nu är tre saker:

• Lägga grunderna för en tävlingskarriär i spår.
• Försöka fixa till både hund och matte inför kommande utställning i Nyköping.
• Skapa en fin relation både inne och ute, med ooch utan störningar.

Än så länge går det fint, med massor av hjälp från alla fina hundmänniskor runt omkring, särskilt Primas uppfödare Anna och min kära Angelina med familj.

OCH såklart hade ingenting funkat i livet om inte Hanna och Per fanns!

 //M