Alla goda ting är tre.
I mitten av veckan var det sista gången på vardagslydnadskursen som vi har gått på i sex veckor. Svårighetsgraden har verkligen höjts sedan första gången och alla har jobbat på bra. Det gäller ju liksom i en grupp att alla vill jobba med sina hundar eftersom man i nästan varje övning måste ha koll på både hunden som tränar och de som väntar på sin tur. Vi avslutade med att gå lösa med våra hundar ett var runt ringen av de andra deltagarna och sedan gå igenom ringen på lämpligt ställe, Prima skötte sig exemplariskt. Sedan fick vi stå tätt, tätt tillsammans runt ledaren för några sista ord på vägen. Facinerande att åtta hundar av alla storlekar och temperament kan samsas om några få kvadratmeter tillsammans med sina hussar och mattar.
Sedan bar det av till Linköping för ett sista besök hos Anna innan hon och kenneln flyttar till Öland. Vi åkte tillsammans till Linköpings BK för att träna med Prima och Indra och det var tur att vi tog den chansen. JISSES vad mycket jag behöver träna på, men fasen vad mycket bättre det kommer bli om vi gör rätt. Mycket handlade om lydnadsträningen och då fram för allt fot-gåendet (att hund går på förarens vänstra sida). Det handlar om precisionsarbete om man vill få till ett perfekt fot. Och det vill man ju! Faktum är att de flesta moment inom tävling har fot som moment på något sätt så funkar inte det missas många poäng. Sen är det så att jag som förare och ledare måste bli mer tydlig, "Du är så fladdrig!" utropade Anna. Aj,aj det sved, jag som tycker mig vara en så kontrollerad person i vanliga fall. Men vet jag inte hur jag ska göra och om det blir rätt, ja då blir jag uppenbarligen fladdrig och ottydlig. Så det är bara hem å träna, som vanligt är det jag som måste sköta mig haha!
Söndagen har spenderats på bästa sätt: först en härlig sovmorgon och sen ut på promenad i Vrinneviskogen med Hanna och Hugo. Jag har undivikit promenader med andra hundar ett tag eftersom jag tycker Prima blir så upphetsad. Det fick jag förstås skäll för av Anna, med rätta, man FÅR inte undvika problem när det gäller hundar. Jobba, jobba, jobba. Men egentligen behövde jag inte jobba så mycket, efter tio minuter hade Prima givit upp sina lekinviter och börjat gå skogspromendad istället. Underbart!
BIlder från vår promenix:
Hugo njuter av snön!
Visst är det skoj när matte får skäll och inte hunden. Jag tränar också men träningen är mest att ska vara tydlig, visa när vi jobbar och inte och när vi jobbar så ska jag vara ännu tydligare, phu. Det är inte lätt att ha hund. Vi ska träna lydnad på några på ons kl 13:30 men du jobbar väl då? Söket lär dröja ett tag tills vi kör i skogen igen vi ska köra på en plan med massa grejer fast räddning då. Hör av oss snart igen. kankske lydnad nästa vecka? kram Fia
Tjenare!
Nästa vecka kan jag träna alla (välj en du) kvällar utom fredag. Almanackan är tom för en gångs skull ha ha.
Hej!!
Kul att läsa om att ni kämpar på... Ni får nog till er tävlingstart under året.
Själv har jag precis kommit på benen ordentligt igen efter operationen. Bara att börja träna på allvar igen nu...
