Martina och Primas bidrag till världen

Helgen som var gick så bra! Middagen hos mormor och morfar blev god, Prima var lugn och visade sin bästa sida. Som vanligt var det mysigt "hemma" och snön gjorde allt jätteroligt. Dessutom ställde mamma och pappa upp som figuranter för en sökövning som vi hade lärt oss på klubben. Tjohooo, vad kul att först få springa och sen hitta sina favorit människor med ens favoritleksaker. Vem vet det kanske kan bli en sökhund av Primaballerina....

Veckan har varit full av små äventyr, men även en hel del vila. Att vara lugn är inte det lättaste när man är fem månader och vill utforska världen som är så stor och spännande. Men det är bara att träna på, tänk att behöva träna på att vara still...tur att hon har mig, experten på att ta det lugnt. Haha!

Denna helg har dedicerats till julen, i varje fall för människorna i min närhet. för Primas del ska det bli spårtriangel istället för ruta och kanske en tur ner på stan bland alla människor.

Ha en fin advent!

---

Ett litet minne från den ljusa sommaren när Prima fortfarande var en litenliten valp.




Så här jobbigt tycker Kira att det är att dela bil med Prima. Varför Matte, VARFÖR!?



För ett par dagar sen var vi och hälsade på Hugo, som till allas förvåning snodde Primas ben. Hon blev så snopen att hon bara la sig på golvet och stirrade på honom.

Den bästa uppfinningen sen märgbenet enligt Prima. Varför har vi inte mer sånt hemma i Norköping? Strunt samma, det är alldeles för härligt att kuta omkring i skogen här i Nyköping för att man ska kunna sura. Här kommer några härliga bilder från morgonens promenad (läs: tokrus i skogen).

Jag satt och tittade igenom gamla bilder från min och Pers tågluff förra sommaren. Nu längtar jag efter det här...

...Hanna och Hugo! Vi (jag och hunden) har promenerat hit för att få en fin middag, bestående av rester från hushållen Westergren och Lundblad. Allt som äkta fattiga studenter. På vägen upptäckte Prima nåt märkligt, vit och kallt på backen. Snö! Inte mycket men tillräckligt för att man på fyra ben kan halka omkring i det, superskoj. Hanna är inte här just nu så vi får hålla Hugo sällskap och laga mat. När frun i huset kommit hem från träningen står hon för ätande och diskande, perfekt enligt min mening. Fast bara om jag också får äta!

I helgen ska vi åka till Nyköping och göra roligheter. På lördagen blir det valpkurs på förmiddagen, förhoppningsvis biltittning, sen ska vi till mormor och morfar för att laga en tack/födelsedags middag. Söndagen ska inledas på Weight-pulling klubben för att träffa människor och hundar, det är Lovisa som bjudit dit oss. Sen ska resten av helgen och måndagen ägnas åt familj och att träffa vänner som jag inte sett på länge. Tror att vi kommer att vara trötta men lyckliga på tisdag när allvaret börjar igen.

Nu blir det nån slags mat av feta, paprika, bacon, pasta och lök....

Ps. Efter starka reaktioner på mitt förra inlägg måste jag lägga in en försäkran om att det blir julklappar i år. Till alla. Ds

---

Finaste Hugo

...men jag och Prima ger oss ut ändå. I eftermiddagsrusket begav vi oss bort till en avstängd fotbollsplan i närheten av "Bollen" för att få lite motion och träna. Efter att ha tillslut tagit oss förbi de fotbollsplaner som används satte jag fast Prima och gjorde en spårruta med en träpinne, en apport, i mitten. Den fick ligga och mogna lite medan vi körde ett litet lydnadspass. Det gick sådär, Prima har upptäckt att det finns otroligt mycket annat som är roligt att lukta och titta på så hon är väldigt ofokuserad. De moment som funkar bäst är de med fart: inkallning, uppletande (av föremål) och fotgående (kortkort). Att ligga är svårare, men när vi får till det kommer det nog bli imponerande, eftersom Prima ballerina bara kastar sig ner vid kommando, det är bara att ligga kvar som är svårt. Spårrutan gick finfint det är verkligen kul att hitta pinnar, haha!

Trötta och leriga kom vi hem och jag bestämde enhälligt att Prima och badkaret skulle ha en dejt. Trots att hon verkar tycka att det är skönt att duscha, tror jag att en liten hämnd kom efter torkningen. Min älskade hund bet då sönder sin ena bädd, som tur var den billiga, så nu blir det väl julklappspengarna som går åt till en ordentlig biabädd. Sorry, alla som förväntade sig julklappar, skyll på hunden =)

Tack och god natt!

Den senaste tiden har jag varit ovanlig stressad och disträ, antagligen för att det händer mycket och för att jag har mycket att tänka på. Så kan det inte fortsätta! Nu blir det struktur som gäller, vilket innebär planerad tid och att tänka igenom vad jag ska ställa upp på. Så bli inte förvånade om mobilen är avstängd, då pluggar jag, eller om ett "kan jag få tänka på det?" kommer som svar oftare. Dessutom finns planer på att införa en bloggtid varannan dag så det blir lite ordning här med. Förhoppningsvis går mitt lilla projekt vägen, det blis spännande att se!

God natt...

Ps. Om du har glömt att gratta Per är det fortfarande inte försent. DS

Prima och jag har haft en riktigt händelserik helg. I fredags åkte vi med kära gamla SJ till Nyköping, tyvärr var husdjursvagnen full av djur och människor (som vanligt) så vi placerade oss i utrymmet där man kliver på tåget. Som storhund-ägare bör man inneha en bil, en åsikt som jag efter otaliga spårvagns-,buss- och tågresor har. Det är jobbigt att släpa omkring en hund bland människor som antingen avskyr eller avgudar det lilla livet, hela tiden får man vara på sin vakt. Prima är lätt att ta med, hon följer mig överallt även om det är med viss skepsis ibland. Om man tänker efter lite så ställer samhället enorma krav på hundar och deras ägare. Det är ju egentligen helt onaturligt för en katt, en fågel och en handfull hundar av olika kön och ras att samsas om några ynka kvadratmeter mitt bland människor som förväntar sig en harmonisk tågfärd på ett par timmar.

Väl framme i Nyköping for vi hem till mamma och pappa för att bli kunglig omhändertagna. Prima och männen i famljen är bästastebästisar eftersom de kan leka och kela hur länge som helst. Mamma och jag är däremot inte lika lättflörtade, men vi uppskattar båda en fin morgonpromenad ute på Labroängar, så Prima kan slita sig från de andra. Under lördagen fick hon träffa resten av släkten på det årliga ljusstöpet. För er som inte vet, är det en dagslång procedur som resulterar i god mat, en massa prat och en heldel egengjorda finfina ljus. Som den glada och sociala hund Prima är så trivdes hon alldeles utmärkt bland alla människor, till och med hon å 5-åriga Hedda fann varandra. Jag hoppas att snart kunna lägga ut bilder från dagen.

Man kunde kanske tro att vi båda skulle vara helt slut på söndagen, men icke. Vi begav oss, denna gång i lyxig bil, till Västerviks BK för att träffa Agneta. Hon är ägare av Primas bror Focus, en superduktig instruktör och rottismänniska. Under ett par timmar umgicks hon med oss för att kunna se vad vi gör bra och vad som kan förändras. Självklart hade jag många frågor, men de var helt bortblåsta när de väl skulle fram, det är lite nervöst att bli "utvärderad" av en person som man ser upp till. Men vi fick ändå många råd och tankeställare, som jag självklart har gett mig på med min vanliga jag-vill-få-allt-gjort-nu-inställning. Haha! Nej, riktigt så farligt är det väl inte, men faktum är att jag reda kan se resultat bland annat på promenaderna.

Ojoj, det blev en hel del att skriva. Egentligen finns det mycket mer, men min ökända hunger måste stillas och det måste ske nu! En sista liten uppmaning vill jag i varje fall ge, en något klyschig, men ändå sann. Berätta för de ni tycker om att ni gör det och ta hand om varandra!

♥

När husse och matte är tråkiga får man hitta på egna saker att göra. Matte brukar möblera om och jag ville gärna ha en ny sovplats, så det supersköna överkastet fick hämtas ned till golvet.

En sak som jag antagligen alltid kommer att minnas från studenttiden är tentaveckorna. Det är inte ljusa minnen, mina vänner. Tänk dig själv att sitta inne minst tre-fyra timmar om dagen och producera text, helst riktigt bra text med något slags innehåll. Puh. Om man nu sitter i sin lägenhet, som jag, blir den väldigt mycket trängre än vanligt. Dessutom börjar man se alla små skavanker och saker som behöver fixas. "Ah, den där hyllan skulle man kunna fylla med något." "Hm, hade inte jag ett par ramar som behöver bilder?" "Oj,oj, vad mycket disk!" Osv.

Just denna tentavecka har varit allt annat än upplyftande, det känns som om min hjärna är en urvriden trasa, vars enda bränsle är socker. Jag och Per lyckades äta upp en hel kladdkaka på 25 timmar, inte illa! Hade Prima fått vara med hade det väl gått på några minuter men då hade vi nog inte haft våran fina hund kvar, hon hade i varje fall haft rejält ont i magen.

Ville egentligen uppdatera er mycket mer, men nu måste jag återgå till tentan, den bör nämligen vara färdig i morgon bitti klockan åtta. I nästa inlägg lovar jag att lägga ut en bild eller två, Prima har nämligen fått låna ett supersnyggt halsband av kompisen Kira, vars huvud blivit lite för brett. 

Ciao!

Prima låg och sov sött när jag kom hem ifrån dagens seminarium, hon är duktig på att vara ensam. Tänkte att hon antagligen hade en hel del energi som behövde dräneras, så jag kvävde längtan efter soffan och en kopp te å gav mig istälet ut i världen igen. Efter en mycket bra och lugn promenad kom vi till parken bakom huset. Primas belöning för fint uppförande blev att slippa kopplet och nosa omkring i höstlöven. Plötsligt hoppar en har ut ur en buske, centimeter från vovven. SHIT! är min första tanke och ordet NEJ gastas ut. Prima blir först så chockad att hon bara står still, men sekunden efter inser hon att det finns något att jaga och att det rör sig inbjudande fort. NEEEEJ, skriker både mitt yttre och innre, men öronen verkar oanvändbara för Prima. Så jag prövar med HIT istället och ta mig tusan, femånadersvalpen kommer som ett skott. Pussar, kramar och godis blir belöningen från en mäkta förvånad och stolt matte. Jag lärde mig mycket på den minuten som haren berörde i vårt liv. Inkallningen har vi lyckats med, medan nej-träning är något som får hoppa upp överst på att-göra-listan igen!

Wow, vilken morgon. Jag vaknar prick 8.00 av mig själv och inser att min lilla hund har sovit hela natten utan att väcka mig en enda gång. Stärkt av en hel natts sömn studsar jag upp och ut i det underbara vädret, frost och solsken! Primas världsbild är inte så stor och frost är något helt nytt, vilket hon tycker är skitkul. Varje vattenpöl, som nu fryst till småsmå isbanor, ska utforskas och halkas omkring på. Vilken energi!

Den energin fick även bästisen Kira med flock känna på under torsdag natt och jag tror nästan att vi har förlorat våra bästa hundvakter, haha! Läs mer om rottismonstrets framfart på Kiras blogg .
Tyvärr måste jag meddela att Prima varit en näst intill exemplarisk liten valp sedan det äventyret. Antagligen beror det på ren utmattning. Vi var hos Hanna och Hugo på myskväll igår och till allas stora förvåning (och glädje) kunde lilltjejen och gamgubben vara på samma golv OCH gå på en finfin promenad.

Förövrigt går vår träning på lite lågvarv, det var en hektisk vecka, men några pass har vi kört. På måndag är det dags för valpkurs igen och jag ska ta tag i en av instruktörerna. Hon har själv en rottweilerhane som hon tävlar lydnad och bruks med, som också var ganska påfrestande som valp. Tänkte faktiskt höra om hon kan coacha oss några gånger i och med att Prima kräver sin förare och jag inte har all erfarenhet som fodras. Jag vill lära mig NU, men inser att det tar flera år och hundar innan man helt har koll på läget. Så ett steg i taget och förhoppningsvis hinner min lilla dam inte bli en galning förrän jag har fått ordning på mig själv.

Nu är det dags att ta tag i denna lördag som började så bra, ett träningspass och spårruta innan det är dags för en insats i flyttkaoset hos Angelina. Förhoppningsvis hinner jag plugga lite i eftermiddag också, var ju ute och slarvade i torsdags så det blev inte mycket gjort igår.

Ha en fin dag!