Martina och Primas bidrag till världen

efter vänstervarv blev det i lördags för Prima och hennes bror. Som tur var behövde varken jag eller Per släpas efter i kopplet, utan Anna skötte det...med stor skicklighet ska tilläggas. Ingen av mina farhågor besannades, Prima bevisade att hon kan sköta sig fint och att hennes matte både underskattat henne och nojjat i önödan. Så från nu är operation avslappnad Martina igång haha!

Utställningen gick som sagt fint, Prima eller Gotlandica´s Fantasi blev tredje bästa tikvalp med ett hederspris. Hennes stora (inte store) bror van sin klass och blev andra bästa hanvalp med ett hederspris. Så nu väntar vi med spänning på framtiden, nästa utställnings för Primas del blir förhoppningsvis i mars. Tyvärr krockade den med mammas 50-års firande, som jag förstås inte vill missa. Kanske tar Anna vovven under sina vingar annars får vi planera in nåt nytt, för ut i ringen ska hon igen!

Här kommer två bilder med lite olika kvalitet. Den första tog Anna efter utställningen och den visar hur stor vår lilla tjej är och hur otroligt lik hon är sin mamma. Den andra visar en kaxig Prima med sitt fina hederspris. Titta gärna in på Kennel Gotlandica´s hemsida under Nyheter, där finns fler fina bilder från helgen!

---

Denna vecka har gått så fort, vi är alla igång med den trista vardagen igen. Jag har gått på föreläsningar för nästa vecka är det dags för juridiktenta, den sista. Sen går vi ut på praktik, vilket ska bli väldigt spännande. Inte nog med att man måste gå upp tidigt, tidigt, jag fick idag reda på att det socialkontor jag ska vara på är ett av de mest...hm..."belastade". Området har många utsatta människor, så jag hoppas att socialarbetarna är duktiga. I sådana fall kommer det att bli en grym erfarenhet, i annat fall en plåga...det är ändå 20 veckor. Menmen jag är positiv, hur som helst kommer jag antagligen se på världen med lite andra ögon än tidigare.

På Prima-fronten har väl inte så mycket hänt. Igår var Per och jag på vardagslydnads-kurs eftersom vi känner att det finns så mycket "krut" i Prima att vi måste träna mycket på passivitet och att kunna koncentrera sig med störningar runt om. Och vad passar inte bättre än 8 andra unga, spralliga hundar?! Det gick väldigt bra och det blev ett kvitto på att vi har jobbat på rätt sätt hemma, så nu är det bara att fortsätta och höja ribban. Måste säga att jag fick en bra känsla av instruktören också, vilket är jätteviktigt. Hon blev lite intresserad av Prima, något som händer alltsom oftast bland hundmänniskor. Det är nåt visst med denna hund, hon visar arbetspotential, stooor glädje och ett intressant yttre. Vad ska det bli av henne, månne?

Ett steg i taget får vi ta och på lördag är det dags för ännu ett...

på året blev det. Prima hade en fin nyårsnatt på landet med tre andra busar, de var så trötta att ingen ens öppnade ögonen vid tolvvslaget. Själv var jag på jobbet hela natten och hade lagt min hunds öde i Lovisas goda händer. Hon ska, liksom jag, ställa ut den 10 januari på valputsällningen i Nyköping. Suck. Jag vet inte hur det ska gå. Vi har väl inte varit så flitiga med ringträning och det blir inte heller samma sak att träna ute i parken om man jämför med trånga ringar inomhus. Mitt lilla glada energiknippe kommer nog inte bara vilja hälsa på allt och alla, hon lär nog även hoppa på domaren i ren glädje. Dessutom vet jag att hennes öron inte ligger särskilt bra, trots allt mitt gnuggande och masserande! Suck.

Löpet som nu har pågått ett bra tag ska väl i varje fall ha gett sig till nästa lördag. Nu kan vi det här. Men lite skillnad i temperament har det blivit, en förändring till det positiva. Prima är lugnare, mer samlad och lättare att få kontakt med även i röriga situationer. Det är väl denna tid vi ska minnas om några månader då "slyngel"-perioden är som värst, haha!

Alla pratar om vad de vill göra detta nya, fräscha 2009. Jag har väl de vanliga brukshundägar-målen, min hund ska:

• Röntgas
• Genomgå MH (Mentalbeskrivning)
• Starta i appellen och/eller lydnads ettan
• Ställas ut
• Gå kurser
• Träffa sina kullsyskon och sin uppfödare

Men framför allt, ha en fint och balanserat liv tillsammans med oss människor!

---

blev bra, riktigt bra. Särskilt med tanke på att jag och Prima hade lite olika...hmm...krämpor, jag superförkyld, hon superlöpig. Tur att vi har en så förstående släkt som står ut med både pölar inne och att vi behövde lite lugn och ro. Prima (6 månader) och Hedda (6 år) hittade varandra direkt och Prima tog på sig rollen som trogen "Båtsman" direkt. Var det inte den ena så var det den andra som följde. Men ibland fick vovven vila i buren, hon fick inte ens vara med på julklappsutdelningen trots att hon fick julklappar. De fick hon öppna senare och såklart var morfars paket populärast...mmm grisöron!

Nu ser vi fram emot lite vila tills det är dags för nyår och sen vardag. Vår vardag 2009 kommer att se lite annorlunda ut dels ska jag praktisera hela våren på ett socialkontor  i Norrköping, dels ska vi flytta till en ny lägenhet på Kungsgatan. Så 1 april är alla välkommna att bära lådor och sen när det blir varmt tar vi fram grillen på vår lilla uteplats!

Kram och god forsättning

---

Prima och grisen, en annan uppskattad julklapp.



Prima och Hedda.



Finaste Knut som vi hälsade på idag.



Finaste Prima.

Japp, jag är nöjd, jag. Efter gårdagens avslutning på valpkursen var min hund för en gångs skull riktigt dyr. Som vanligt på hundkurser brukar avslutningen bestå av något slags prov och eftersom vi har en inriktning mot framtida tävling så blev det ett lydnadsprogram. Allt är förstås på skoj och endast för att vi ska få känna på och se hur vi ligger till. Men lite tävling blev det eftersom våra fina ledare hade skaffat priser till de tre som fick bäst poäng. Jag och min Prima kom trea! Jag är jättenöjd eftersom det var åtta andra hundar, alla äldre än Prima och alla väldigt duktiga. Men på nåt sätt tog vi oss igenom med helt okej resultat, fast än vi aldrig hade tränat på ett par av momenten. Efteråt blev det grisöra i pris och en hel del skönt beröm. Det satt så fint och nu har jag också koll på hur vi ska gå vidare.

Som tur är kommer gruppen fortsätta nästa år, dessutom funderar jag på att gå en vardagslydnadskurs som jag blivit rekommenderad. Det skulle vara bra att få ordning på några småsaker och även få mycket social träning. Och om det inte skulle vara nog så har en av ledarna på kursen erbjudit sig att hjälpa oss privat också, en jättetrevlig och duktig tjej med en rottishane. Så nu ska det väl bli ordning på detta ekipage!

---

Att hundar kan göra underverk för socialt utsatta människor finns det ingen tvekan om. Jag hittade den här hemsidan för ett tag sedan när jag skrev ett skolarbete om hundars betydelse inom kriminalvården. För en gångs skull ligger USA före oss och jag tycker att det här är ett exempel att ta efter. Ett fängelse i New York där internerna får utbilda bomb-, service- och ledarhundar, snacka om samhällsnytta!

Puppies Behind Bars: Puppies Behind Bars trains inmates to raise puppies to become service dogs for the disabled and explosive detection canines for law enforcement.

Klicka på länken så kommer ni vidare, titta gärna på videoklippet som finns på första sidan.

du av din hund? Det var någon som frågade mig det, efter att vi haft en lång diskussion om våra hundars påhitt och egenheter. Hon ställde frågan eftersom jag verkade fundera så mycket på min hund och mitt hundägande att jag inte kunde ha tid för särskilt mycket annat. Jag tycker själv att hon inte var långt ifrån sanningen men idag kände jag verkligen njutningen. En morgon med inte allt för uschligt väder, en lugn promenad, jag och min hund i harmoni med världen...då njöt jag, inte för första gången men definitiv inte för den sista heller!

---

...men vovve och människa måste ändå ut! Prima, Per och jag tog "spånkan" (spårvagnen på norrköpingska) ner till stan för att köpa snöre och träna på att bara vara. Prima har inga problem med kollektivtrafiken, på grund av våra bilproblem har det blivit en naturlig del av livet. Men herregud, när vi kom ner på stan kunde man tro att vi var ett gäng bonnläppar som såg folk för första gången. Prima måste ha glömt bort alla de gånger vi suttit utanför Linden och tittat på människor för hon var helt stissig. Puh, vad jag jobbade... Efter att Per hade fixat snören och sagt hej då för att bege sig till Nyköping, så blev det promenad hemåt. Det tog en hel del backande, påminnande och lever, men efter en bit blev det äntligen en harmonisk lunk i regnvädret =)

Måste tipsa er om att gå in på kennel Gotlandicas hemsida, den är helt nygjord och jättefin. Kika under länken "Tikar" så finns min fina Fantasi med. Anna har lagt in en hel del fina bilder och ja, majoriteten speglar väl mitt glada energipaket, haha! Dessutom har vi nu fått nys om en utställning som ska hållas i Nyköping, så i februari blir det förhoppningsvis dags att visa upp sig på hemmaplan igen. Vi uppmanar våra fans att ladda upp!

Nu är det dags att gå och lyssna på studentkörens julkonsert, kanske innfinner sig julstämmnningen trots att Hanna inte är här. Hon har flytt detta gråmulna land för det soliga Sydamerika och jag är INTE avundsjuk! Tur att Hugo stannade hemma så inte Prima behöver sörja för mycket...

♥

Måste få skriva av mig om gårddagens valpkurs. Den gav mig en tydlig signal till vad jag och Prima behöver jobba på. Kvällens uppgift var att öva på en del av lydnadsmomenten och en del gruppövningar. Prima är ju en pigg och glad liten dam så hon är med på allt så länge hon fattar vad som ska göras. Så fort hon blir minsta tveksam eller frustrerad brister koncentrationen och fokus riktas istället mot andra hundar, människor eller backen. ELLER om hon är riktigt i farten börjar hon bita i kopplet och kampa med mig. Reagerar jag då (oftast med ilska) blir jag en enda stor kampleksak för henne, som dessutom låter roligt. SUCK.

Det positiva är dock att jag vet hur jag ska hantera detta, men det kräver tålamod, tålamod och åter tålamod. Dessutom skulle en bil sitta fint, för då kunde vi åka ut till klubben och bara vara ibland. Prima är en hund som älskar när det händer saker och märker hon att något skulle kunna hända växer en förväntan som tillslut exploderar i euforiska tokryck. Därför måste jag "avladda" alla laddade ställen, så att jag får kontroll över dem. För har hon väl fastnat i upphetsning måste den ut någonstans, oftast mot mig. Tänk om man kunde rikta all denna energi mot låt oss säga spårning och lydnad, då ni...

Det är inte bara gråt och tandagnisslan...Prima var jätteduktig på kursen igår, inkallning genom grupp satt klockrent och att mötas och hälsa på andra människor och hundar var inga problem. Våra instruktörer var tårögda när alla kursdeltagare visat vad duktiga vi är. Det är så roligt att ha en hund som så gärna tar sig an uppgifter med fart och glädje, en del andra hundar är osäkra och ointresserade. Men att ha en Prima kräver uthållighet. Efter en kväll är jag helt slut medan hon är i sin bästa form, vilket inte alltid leder till lycka....

Konstigt nog, hur trött och arg jag än varit på kvällen så kliver jag ändå upp på morgonen och tittar på henne och känner den allra största kärlek!

Helgen som var gick så bra! Middagen hos mormor och morfar blev god, Prima var lugn och visade sin bästa sida. Som vanligt var det mysigt "hemma" och snön gjorde allt jätteroligt. Dessutom ställde mamma och pappa upp som figuranter för en sökövning som vi hade lärt oss på klubben. Tjohooo, vad kul att först få springa och sen hitta sina favorit människor med ens favoritleksaker. Vem vet det kanske kan bli en sökhund av Primaballerina....

Veckan har varit full av små äventyr, men även en hel del vila. Att vara lugn är inte det lättaste när man är fem månader och vill utforska världen som är så stor och spännande. Men det är bara att träna på, tänk att behöva träna på att vara still...tur att hon har mig, experten på att ta det lugnt. Haha!

Denna helg har dedicerats till julen, i varje fall för människorna i min närhet. för Primas del ska det bli spårtriangel istället för ruta och kanske en tur ner på stan bland alla människor.

Ha en fin advent!

---

Ett litet minne från den ljusa sommaren när Prima fortfarande var en litenliten valp.




Så här jobbigt tycker Kira att det är att dela bil med Prima. Varför Matte, VARFÖR!?



För ett par dagar sen var vi och hälsade på Hugo, som till allas förvåning snodde Primas ben. Hon blev så snopen att hon bara la sig på golvet och stirrade på honom.

Den bästa uppfinningen sen märgbenet enligt Prima. Varför har vi inte mer sånt hemma i Norköping? Strunt samma, det är alldeles för härligt att kuta omkring i skogen här i Nyköping för att man ska kunna sura. Här kommer några härliga bilder från morgonens promenad (läs: tokrus i skogen).

...Hanna och Hugo! Vi (jag och hunden) har promenerat hit för att få en fin middag, bestående av rester från hushållen Westergren och Lundblad. Allt som äkta fattiga studenter. På vägen upptäckte Prima nåt märkligt, vit och kallt på backen. Snö! Inte mycket men tillräckligt för att man på fyra ben kan halka omkring i det, superskoj. Hanna är inte här just nu så vi får hålla Hugo sällskap och laga mat. När frun i huset kommit hem från träningen står hon för ätande och diskande, perfekt enligt min mening. Fast bara om jag också får äta!

I helgen ska vi åka till Nyköping och göra roligheter. På lördagen blir det valpkurs på förmiddagen, förhoppningsvis biltittning, sen ska vi till mormor och morfar för att laga en tack/födelsedags middag. Söndagen ska inledas på Weight-pulling klubben för att träffa människor och hundar, det är Lovisa som bjudit dit oss. Sen ska resten av helgen och måndagen ägnas åt familj och att träffa vänner som jag inte sett på länge. Tror att vi kommer att vara trötta men lyckliga på tisdag när allvaret börjar igen.

Nu blir det nån slags mat av feta, paprika, bacon, pasta och lök....

Ps. Efter starka reaktioner på mitt förra inlägg måste jag lägga in en försäkran om att det blir julklappar i år. Till alla. Ds

---

Finaste Hugo

...men jag och Prima ger oss ut ändå. I eftermiddagsrusket begav vi oss bort till en avstängd fotbollsplan i närheten av "Bollen" för att få lite motion och träna. Efter att ha tillslut tagit oss förbi de fotbollsplaner som används satte jag fast Prima och gjorde en spårruta med en träpinne, en apport, i mitten. Den fick ligga och mogna lite medan vi körde ett litet lydnadspass. Det gick sådär, Prima har upptäckt att det finns otroligt mycket annat som är roligt att lukta och titta på så hon är väldigt ofokuserad. De moment som funkar bäst är de med fart: inkallning, uppletande (av föremål) och fotgående (kortkort). Att ligga är svårare, men när vi får till det kommer det nog bli imponerande, eftersom Prima ballerina bara kastar sig ner vid kommando, det är bara att ligga kvar som är svårt. Spårrutan gick finfint det är verkligen kul att hitta pinnar, haha!

Trötta och leriga kom vi hem och jag bestämde enhälligt att Prima och badkaret skulle ha en dejt. Trots att hon verkar tycka att det är skönt att duscha, tror jag att en liten hämnd kom efter torkningen. Min älskade hund bet då sönder sin ena bädd, som tur var den billiga, så nu blir det väl julklappspengarna som går åt till en ordentlig biabädd. Sorry, alla som förväntade sig julklappar, skyll på hunden =)

Tack och god natt!

Prima och jag har haft en riktigt händelserik helg. I fredags åkte vi med kära gamla SJ till Nyköping, tyvärr var husdjursvagnen full av djur och människor (som vanligt) så vi placerade oss i utrymmet där man kliver på tåget. Som storhund-ägare bör man inneha en bil, en åsikt som jag efter otaliga spårvagns-,buss- och tågresor har. Det är jobbigt att släpa omkring en hund bland människor som antingen avskyr eller avgudar det lilla livet, hela tiden får man vara på sin vakt. Prima är lätt att ta med, hon följer mig överallt även om det är med viss skepsis ibland. Om man tänker efter lite så ställer samhället enorma krav på hundar och deras ägare. Det är ju egentligen helt onaturligt för en katt, en fågel och en handfull hundar av olika kön och ras att samsas om några ynka kvadratmeter mitt bland människor som förväntar sig en harmonisk tågfärd på ett par timmar.

Väl framme i Nyköping for vi hem till mamma och pappa för att bli kunglig omhändertagna. Prima och männen i famljen är bästastebästisar eftersom de kan leka och kela hur länge som helst. Mamma och jag är däremot inte lika lättflörtade, men vi uppskattar båda en fin morgonpromenad ute på Labroängar, så Prima kan slita sig från de andra. Under lördagen fick hon träffa resten av släkten på det årliga ljusstöpet. För er som inte vet, är det en dagslång procedur som resulterar i god mat, en massa prat och en heldel egengjorda finfina ljus. Som den glada och sociala hund Prima är så trivdes hon alldeles utmärkt bland alla människor, till och med hon å 5-åriga Hedda fann varandra. Jag hoppas att snart kunna lägga ut bilder från dagen.

Man kunde kanske tro att vi båda skulle vara helt slut på söndagen, men icke. Vi begav oss, denna gång i lyxig bil, till Västerviks BK för att träffa Agneta. Hon är ägare av Primas bror Focus, en superduktig instruktör och rottismänniska. Under ett par timmar umgicks hon med oss för att kunna se vad vi gör bra och vad som kan förändras. Självklart hade jag många frågor, men de var helt bortblåsta när de väl skulle fram, det är lite nervöst att bli "utvärderad" av en person som man ser upp till. Men vi fick ändå många råd och tankeställare, som jag självklart har gett mig på med min vanliga jag-vill-få-allt-gjort-nu-inställning. Haha! Nej, riktigt så farligt är det väl inte, men faktum är att jag reda kan se resultat bland annat på promenaderna.

Ojoj, det blev en hel del att skriva. Egentligen finns det mycket mer, men min ökända hunger måste stillas och det måste ske nu! En sista liten uppmaning vill jag i varje fall ge, en något klyschig, men ändå sann. Berätta för de ni tycker om att ni gör det och ta hand om varandra!

♥

När husse och matte är tråkiga får man hitta på egna saker att göra. Matte brukar möblera om och jag ville gärna ha en ny sovplats, så det supersköna överkastet fick hämtas ned till golvet.

Prima låg och sov sött när jag kom hem ifrån dagens seminarium, hon är duktig på att vara ensam. Tänkte att hon antagligen hade en hel del energi som behövde dräneras, så jag kvävde längtan efter soffan och en kopp te å gav mig istälet ut i världen igen. Efter en mycket bra och lugn promenad kom vi till parken bakom huset. Primas belöning för fint uppförande blev att slippa kopplet och nosa omkring i höstlöven. Plötsligt hoppar en har ut ur en buske, centimeter från vovven. SHIT! är min första tanke och ordet NEJ gastas ut. Prima blir först så chockad att hon bara står still, men sekunden efter inser hon att det finns något att jaga och att det rör sig inbjudande fort. NEEEEJ, skriker både mitt yttre och innre, men öronen verkar oanvändbara för Prima. Så jag prövar med HIT istället och ta mig tusan, femånadersvalpen kommer som ett skott. Pussar, kramar och godis blir belöningen från en mäkta förvånad och stolt matte. Jag lärde mig mycket på den minuten som haren berörde i vårt liv. Inkallningen har vi lyckats med, medan nej-träning är något som får hoppa upp överst på att-göra-listan igen!

Wow, vilken morgon. Jag vaknar prick 8.00 av mig själv och inser att min lilla hund har sovit hela natten utan att väcka mig en enda gång. Stärkt av en hel natts sömn studsar jag upp och ut i det underbara vädret, frost och solsken! Primas världsbild är inte så stor och frost är något helt nytt, vilket hon tycker är skitkul. Varje vattenpöl, som nu fryst till småsmå isbanor, ska utforskas och halkas omkring på. Vilken energi!

Den energin fick även bästisen Kira med flock känna på under torsdag natt och jag tror nästan att vi har förlorat våra bästa hundvakter, haha! Läs mer om rottismonstrets framfart på Kiras blogg .
Tyvärr måste jag meddela att Prima varit en näst intill exemplarisk liten valp sedan det äventyret. Antagligen beror det på ren utmattning. Vi var hos Hanna och Hugo på myskväll igår och till allas stora förvåning (och glädje) kunde lilltjejen och gamgubben vara på samma golv OCH gå på en finfin promenad.

Förövrigt går vår träning på lite lågvarv, det var en hektisk vecka, men några pass har vi kört. På måndag är det dags för valpkurs igen och jag ska ta tag i en av instruktörerna. Hon har själv en rottweilerhane som hon tävlar lydnad och bruks med, som också var ganska påfrestande som valp. Tänkte faktiskt höra om hon kan coacha oss några gånger i och med att Prima kräver sin förare och jag inte har all erfarenhet som fodras. Jag vill lära mig NU, men inser att det tar flera år och hundar innan man helt har koll på läget. Så ett steg i taget och förhoppningsvis hinner min lilla dam inte bli en galning förrän jag har fått ordning på mig själv.

Nu är det dags att ta tag i denna lördag som började så bra, ett träningspass och spårruta innan det är dags för en insats i flyttkaoset hos Angelina. Förhoppningsvis hinner jag plugga lite i eftermiddag också, var ju ute och slarvade i torsdags så det blev inte mycket gjort igår.

Ha en fin dag!

Dags för lite Prima, om det går att kombinera de två orden Prima och lite. Hon är liksom allt eller inget i de flesta situationer. När det gäller träningen, främst lydnaden och lite spår, kör hon gärnet så jag måste vara noggrann. Det är den mest lättlärda hund jag träffat, vilket gör att det är superkul att hitta på nya saker. Efter ett par försök kan hon nu hämta bestick, hämta nycklar och göra high-five. Aktivering och lek är något vi skulle kunna hålla på med minst tio timmar om dygnet om Prima fick bestämma. Nu finns ju varken energi eller tid till det från min sida och tur är väl det, tänk vilka krav den hunden skulle ställa i framtiden.

I morgon ska min donna spendera natten hos boxerkompisen Kira för att jag och Per vill gå på Markus Krunegård-konserten på Hugo´s. Det blir toppen att få leka av sig i en lägenhet nästan helt utan möbler. Kira ska nämligen flytta på lördag och då ska vi dit och "hjälpa" till. Vi får väl se hur det går, haha!

Vill slutligen visa att energiknippet kan slappa också, en riktig liten livsnjutare kan hon allt vara.