Martina och Primas bidrag till världen

Detta var en sådan dag. Prima har nu varit dömd till koppelpromenader i över en vecka, som tur är verkar benet helt bra igen. Denna förpassning till lugna promenader är antagligen förklaringen till denna mindre lyckade dag.

Vaknar 06.35 av att Prima piper å svassar omkring, tänker att det kan vara akut å hoppar därför i skorna för en sväng till närmaste gräsmatta. Iskylan tränger in i märgen samtidigt som Prima riktigt njuter av sin morgonkiss, men ingen akutdiarée som jag trodde. Aja, nu är hunden rastad och jag kan hoppa i säng igen. Mmm, tinar upp och somnar om. Vaknar av att Hanna ringer, "Hallå, öh, nej jag sov inte...vänta jag MÅSTE lägga på." Har kommit ut i vardagsrummet och möts av KAOS. Är så yrvaken att jag inte förstår vad som hänt men känner instinktivt att det är dåligt. Prima har hittat min necessär och roat sig kungligt med den. Biabädden är glittrig, tampongerna är bara tussar av ludd, ALLA sminkpenslar är söndergnagda till flisor osv... herregud, ja men smink är ju inte livsnödvändigt och Prima verkar inte ha fått i sig nåt farligt. Tar ändå fram sparris för att motverka om något vasst slunkit ner i magen. Börjar städa då jag ser GLASÖGONEN, Pers glasögon har blivit gnagda på, j*vlar! Efter inspektion verkar det som de i varje fall är användbara, dock inte lika vackra som förr.

Tänker att nu får denna helvetesvila vara över, kör till Vrinnevi och tar en promenad på fälten. Härligt, solsken och hunden som traskar i gott tempo vid min sida. Börjar tänka på skolan "Hmm, undra om jag ska skriva om behandling idag, eller om identitetsutveckling...kanske skulle handla...". Inser plötsligt att hunden är borta. Hör ett plaskande, Prima har funnit en fantastisk lerpöl som hon med glädje rullar runt i. "Kom hit!" Jag inser mitt misstag för sent, "Jaaa, jag kommer, ska vi leeekaa!?" 37 kilo stinkbomb flyger fram. Sen. Lera. På mig, i bilen och senare även i lägenheten...i varjefall biten mellan dörren och badrummet.

Nu är Prima trött och jag med. Vi har båda duschat och ser fram emot en lugn kväll med goda vänner. I morgon är en ny dag, undrar vad som händer då...

...fick det lov att bli, till min och Primas besvikelse. Var anmälda till SBK-utställning i Tranås i lördags. Dagen innan blir Prima, mystiskt, halt i vänsterframben. SÅ frustrerande när vi var laddade inför utställning, men vi tog trots allt vårt pick och pack och styrde mot Tranås på lördagsmorgonen. Jag tänkte att ett mirakel kanske kunde inträffa, tji fick jag. Men det var ändå bra att få konstaterat att skadan verkade vara en sträckning, tur man har kunniga människor omkring sig! Dessutom fick Prima vara med och titta på när hundar och människor rantade runt i ringarna, mycket bra träning. Jag var väldigt nöjd med dagen, då Prima skött sig bra, vädret var kanon och sällskapet mycket trevligt. Ja och så gick det förstås bra för de andra hundarna,bland annat fick söta, mysiga Esta (Primas syster) ett HP. Så lite avundsjuk var man, det vore kul att få visa upp min fina vovve...

Nu är det alltså koppelvila som gäller ett tag framöver, som tur är ser det redan bättre ut så vi är optimistiska. När benet blivit bra är det träning inför tävling som gäller, börjar bli riktigt sugen. Hoppas att vi ska få till nått resultat denna höst/vinter!

”Hunden har nu känd mental status, grattis!” säger den lilla försynta mannen med en oväntad entusiasm. Jag kunde inte varit gladare och mer lättad. Efter över ett år av kämpande i både med och motvind med mitt yrväder har hon tagit sig igenom MH-banan och det med den äran. Ett bevis på vilken otrolig hund hon är. Otroligt aktiv, otroligt glad och med en otrolig arbetskapacitet. Det är klart att hon skulle ta sig igenom MH:t, men jag har upptäckt att det alltid kan komma överraskningar med Prima-ballerina.

 

Lite snabbt om mentalbeskrivningen (MH) och för er som inte är insatta så lovar jag att förklara nästa gång vi ses!

 

Att bli hanterad av testledaren var inga problem, Prima var som (nästan) alltid överförtjust att en människa tog kontakt med henne. Att följa trasan på marken funkade absolut inte, vilket förvånade mig mycket då Prima alltid brukar vara snabb på att reagera och följa efter saker som rör sig. Omständigheterna kring det momentet var kanske inte de bästa, då jag var lite ofokuserad, Prima uppe i varv och testledaren drog lite tidigt i snöret...aja sånt kan man analysera i evighet. Vidare fick vi ställa oss och vara still i tre minuter, Prima var i rörelse nästan hela tiden men förvånansvärt lugn. Sen kom vi till det (enligt mig) roligaste momentet, avståndsleken. Prima vrålkutar till figuranten med leksaken och sätter igång å kampar. När han släpper tar hon ett litet varv för att sen uppmana honom att leka mer om och om igen, superkul!

 

Vidare till överraskningsmoment med en overall som flyger upp framför hund och förare. Prima flög iväg en liten bit men var snabbt framme för att undersöka. Samma reaktion fick hon på skramlet, vilket var bra. Näst sista momentet var spökena, två personer utklädda i vita dräkter som närmar sig hund och förare i långsam takt. Prima blev först stel som en pinne för att sedan börja morra och skälla mot dem. Trots en viss osäkerhet så höll hon sig hela tiden framför eller brevid mig och när jag sen kopplade loss henne var hon på god väg fram för att undersöka spökena. Osäkerheten tog lite överhand så när jag gick fram till de märkliga figurerna vågade även hon sig ända fram och kunde glatt konstatera att de var människor. Slutligen var det dags för skott, två under lek och två under passivitet. Det gick som en dans, under passiviteten började hon till och med rulla sig i gräset, vilket resulterade i fniss från publiken.

 

En lyckad dag alltså, inte bara för oss utan för alla syskon som deltog. Dessutom hade vi en riktigt trevlig och rolig dag tillsammans, vi i "Gotlandica-gänget"!

 

 

 

Som vi alla vet har livet både goda och dåliga överraskningar på lut. Tänkte börja med en av de dåliga. Agneta, den bästa instruktör jag träffat, har förlorat en av sina fina hundpojkar Pius. Bara tre år gammal,som precis återhämtat sig efter en jobbig skada, dog förra helgen. En tragiska olyckshändelse där Pius blev påkörd av ett tåg. Trots att jag bara träffat Agneta ett fåtal gånger tror jag mig veta hur mycket hon älskar sina hundar, därför kan knapt föreställa mig hur dåligt hon mår. Som tur är finns det tre familjemedlemmar kvar, bland annat Primas bror Fokus. Förhoppningsvis kan Agneta finna styrka hos dem.

En sådan händelse får mig och många andra att fundera över hur fort livet kan förändras. Dessutom försöker jag nu ge Prima all den kärlek hon förtjänar, Pius olycka kunde ingen förhindra och det kunde lika gärna varit Prima.

Då kommer vi osökt in på ett av mina glädjeämnen idag, PRIMA. Per och jag tog bilen till en av skogarna utanför Norrköping för att jobba med tösen. Först testade jag min nya, fina bollväst ordentligt. Ett lysande resultat med Prima som klistrad vid min sida. Sen trampade vi upp en djup men rätt smal uppletande ruta. Prima hittade tre av tre föremål med lysande fart in, farten ut trappades ner lite ju längre tiden gick så det ska vi jobba vidare på. Det var så härligt att se Prima så lycklig som hon blir av att få jobba och leka med oss. Det ger verkligen livskvalité!

Nu ska vi inviga grillen, nationaldagen till ära. Trots att altandörren är öppen lyfter Prima inte ens på huvudet, ett bra betyg på dagen. Det bästa är att vi kan göra om det igen imorgon och nästa dag och nästa....SOMMARLOV! Nu längtar vi till Öland, Gotland och såklart Vålarö.

Vi ses!!

Ja igår kväll var det bättre-sent-än-aldrig-kalas på Kungsgatan 21. Nio personer steg in i lägenheten och plötsligt blev jag liten igen. Paket och blommor, skratt och tårta, det är sånt som man blir sådär barnsligt glad av. Temat på maten var asiatiskt, en kycklinggryta med kokosmjölk, ris och en massa olika wok.grönsaker i små skålar. Som strålande avslutning hade mamma bakat min favorittårta, Royal tropic. Mätta och glada blev vi alla och jag fick många fina presenter. Den som kommer användast mest i sommar, ja till och med mer än grillen, är bollvästen. En present som ingen riktigt förstod sig på, trots att jag mycket pedagogiskt visade upp den. Men huvudsaken är att jag och Prima förstår oss på den, för vi ska ha riktigt mycket nytta av den under träningarna i framtiden.

Anna, uppfödaren, ringde i dag och berättade att vår Gotlandsresa är fixad med båt och övernattningar i stugby. I början av juli anordnar Rottweilerklubben och Brukshundklubben utställningar som vi ska vara med på. Förhoppningsvis ska Prima glänsa som den stjärna hon är (tycker i varje fall hon). Jag ser fram emot att spendera flera dagar med en massa hundar och hundmänniskor, dessutom är det första gången på Gotland för mig!

En spännande sommar blir det, förhoppningsvis med lika mycket fint väder som det är nu. Efter morgonens långpromenad till Navestad för att hämta bilen var både jag och Prima utmattade men lyckliga efter en härlig tur. Hund och människa la sig i varsitt hörn och slumrade till, vi övar inför vårt sommarlov, hihi!




Va!? Är inte jag världens medelpunkt, kan ni motstå MIG?? Ja, Prima hade ingen lätt kväll när matte stod i centrum och alla hade stränga order om att inte öka frökens ego. Tack för hjälpen!



Min fina Prima, trött men alltid redo för nya äventyr...

Nu är det dags att ta tag i bloggandet, snart är praktiken slut och sommaren här. Förhoppningsvis innebär det lite mer tid för roligheter och mindre tid för en massa krav, vi får se. Än så länge finns flera planer för sommaren, särskilt för mig och Prima, Per får väl hänga med på ett hörn. Jag ska även arbeta för att tjäna pengar och gå en halvfartskurs på distans, Ungdomssociologi 7,5 p. Ja sanningen är att arbetet främst står för att klara livsföringen ett par månader till, men hade jag fått välja skulle sommaren vara vigd åt nöjen och hundträning.

På tal om hundträning så kan jag rapportera att det mesta tar sig rätt bra. Lydnaden tycker jag går sakta framåt, vi har väldigt kul när vi håller på, men ibland är det svårt att komma vidare. Spårningen kan nu börja kallas spårning efter en lång period av kutande framåt, bakåt och i cirklar, både bokstavligen och bildligt talat. Vi ska försöka ta oss ner till Öland för att få mer experthjälp från Anna och Agneta, det ska ju nämligen tävlas till hösten. Sommaren får därför gå i träningens tecken så mycket som möjligt. Lydnadsklass 1 och appellen ska startas innan året är slut, pirrigt och roligt!

Men denna vecka ligger fokus på rapportskrivande och födelsedagskalas för släkt på fredag. Prima får ligga vid mina fötter när jag skriver och har hon tur går det så bra att vi firar med en tur till klubben ikväll!

Nu har vi varit på det soliga Öland och träffat sex av Primas sju syskon från F-kullen. Det blev en fantastiskt fin dag med trevligt hundprat, träning och mycket fina hundar. Lägger ut en länk till sidan från Gotlandicas kennel där bilderna från dagen ligger.

Valpträffen- bilder

Efter två intensiva dagar på Öland/Kalmar tillsammans med Anna och Agneta hade jag och Prima bland annat det angenäma kravet att ha roligt tillsammans. Det såg vi till att ha denna påskhelg som vi tillbringade i Ärla utanför Eskilstuna!

Här kommer fina bilder därifrån som Samuel (mästerfotografen) har tagit.



Till helgen blir det valpträff på Öland, mycket spännande att få se F-kullen 10-månader gamla!

Yes, vi är tagna av flytten som ska gå av stapeln i morgon. Prima är uppgiven, ingen bryr sig och gör någon det så är den bara stränga och konstiga. Dessutom har våra 57 kvadrat halverats på grund av alla lådor så det finns ingen plats att vara på utan att vara i vägen. Jag uppmärksammade Primas sorgsna blick och bestämde mig för att ta ut tösen i parken för lite uppletande. En leksak och en petflaska fick bli föremålen för Primas nos och hon for ut i en härlig fart. Överlycklig Rottweiler hittar flaska, springer mot matte, viker av...MEN matte har ett ess i rockärmen, eller snarare jackfickan, ÄLSKLINGS LEKSAKEN!! Tjoho, jag kommer matte!

Ett riktigt lyckat "pass" hade vi som sedan avslutades med lite träning av apportering av apportbock. Det gick fint, vi var för en gång skull ett team. SÅ skönt med tanke på allt strul som varit. Strulet som vi ska få experthjälp med nästa vecka när vi hälsar på Anna och Agneta. Jag kommer antagligen inte vara anträffbar på torsdagen för då har vi grillats ordentligt!

Ska försöka uppdatera lite bättre nu, om Internet fungerar på Kungsgatan 21 vill säga...

KRAM!

Visst låter det fint! Prima fick äran att delta på utställningen som hölls i Borås i helgen. Jag vistades på Murklevägen för att fira mammas 50-års dag så Elin och Anna tog hand om min lilla donna. Det är tur att det finns snälla människor som ställer upp när jag vill hjälpa mamma! (Som förövrigt sitter på ett plan till Rom idag...)

Resultatet för Prima blev en fin 2:a placering med hederspris i valpklassen 6-9 månader. För hennes syskon och mamma gick det också finfint. Annas tik Indra (Grindsjöns Segra) fick ta emot pris för Årets tik, så jag kan tänka mig att det var en tillfredställande helg för Kennel Gotlandica!

Ja, det är jag denna vecka, allts verkar komma på en gång eller så är det jag som planerar dåligt... i varje fall vill jag uppdatera bloggen, men det får bli med bilder istället för ord. Dessa är från helgen i Nyköping då jag och Prima tränar inför Samuel, vår älsklingsfotograf. Mer om det blir det när jag har mer tid.

kan behöva sig en kick ibland. I helgen har jag fått möjligheten att verkligen ägna mig åt Martina. Tillsammans med min bästa vän Hanna åkte jag till huvudstaden med höga förväntningar. Hannas barndomsvän Linn höll med husrum och sushi, helt underbart! På lördagen fick jag uppleva min julklapp i form av dansgruppen Bounce på Orionteatern, om ni får möjligthet att se den föreställningen, ÅK! Trots att vi var supermätta efter thaimat från Ko Pang Yang så gick det inte att stå still och dansa fick vi även senare på kvällen vid ett låångt besök på Kvarnen. Oj,oj jag är fortfarande trött...

Per och Prima fick klara sig utan mig, ja Prima fick till och med lite semester hos familjen i Nyköping. Även om hon spelade ut hela sitt register,från lugn sällskapshund till galen rottisvalp i stor förpackning, så tror jag att alla var nöjda med helgen. Nu ska vi gå över tiill Hanna med älgfärs som hennes pappa skickade med oss och semlor från dagens "Socionomdag" som jag var med och arrangerade.

---

Prima o jag tränar ligg, stanna kvar i köket.

Denna vecka har jag och Prima gjort tre riktigt roliga och bra saker som jag tänkte berätta om.

I mitten av veckan var det sista gången på vardagslydnadskursen som vi har gått på i sex veckor. Svårighetsgraden har verkligen höjts sedan första gången och alla har jobbat på bra. Det gäller ju liksom i en grupp att alla vill jobba med sina hundar eftersom man i nästan varje övning måste ha koll på både hunden som tränar och de som väntar på sin tur. Vi avslutade med att gå lösa med våra hundar ett var runt ringen av de andra deltagarna och sedan gå igenom ringen på lämpligt ställe, Prima skötte sig exemplariskt. Sedan fick vi stå tätt, tätt tillsammans runt ledaren för några sista ord på vägen. Facinerande att åtta hundar av alla storlekar och temperament kan samsas om några få kvadratmeter tillsammans med sina hussar och mattar.

Sedan bar det av till Linköping för ett sista besök hos Anna innan hon och kenneln flyttar till Öland. Vi åkte tillsammans till Linköpings BK för att träna med Prima och Indra och det var tur att vi tog den chansen. JISSES vad mycket jag behöver träna på, men fasen vad mycket bättre det kommer bli om vi gör rätt. Mycket handlade om lydnadsträningen och då fram för allt fot-gåendet (att hund går på förarens vänstra sida). Det handlar om precisionsarbete om man vill få till ett perfekt fot. Och det vill man ju! Faktum är att de flesta moment inom tävling har fot som moment på något sätt så funkar inte det missas många poäng. Sen är det så att jag som förare och ledare måste bli mer tydlig, "Du är så fladdrig!" utropade Anna. Aj,aj det sved, jag som tycker mig vara en så kontrollerad person i vanliga fall. Men vet jag inte hur jag ska göra och om det blir rätt, ja då blir jag uppenbarligen fladdrig och ottydlig. Så det är bara hem å träna, som vanligt är det jag som måste sköta mig haha!

Söndagen har spenderats på bästa sätt: först en härlig sovmorgon och sen ut på promenad i Vrinneviskogen med Hanna och Hugo. Jag har undivikit promenader med andra hundar ett tag eftersom jag tycker Prima blir så upphetsad. Det fick jag förstås skäll för av Anna, med rätta, man FÅR inte undvika problem när det gäller hundar. Jobba, jobba, jobba. Men egentligen behövde jag inte jobba så mycket, efter tio minuter hade Prima givit upp sina lekinviter och börjat gå skogspromendad istället. Underbart!

BIlder från vår promenix:


Hugo njuter av snön!